Kan DHEA orsaka plötslig hjärtdöd?

Under julen 2006 fick jag under ett samtal med min svägerska förfrågan om jag kände till något om att DHEA kunde orsaka plötslig död i hjärtinfarkt. Bakgrunden var att hon under veckan före jul sett ett TV-program på Discovery där en kvinnlig obducent, efter att ha gjort obduktion på en kvinna som avlidigt i plötslig hjärtdöd, efter omfattande provanalyser tyckte sig kunna utesluta alla andra möjliga dödsorsaker. Det fanns inga tecken på att blodproppsbildning skulle ha orsakat hjärtinfarkten. Ett förbryllande faktor var att hon inte kunnat hitta något syre i de prov hon gjort av den döda kvinnans blod och hjärtmuskulatur.

Den döda kvinnan var mycket vital och hade inte någon tidigare diagnos på hjärtsjukdom, men hade före hjärtinfarkten klagat över hjärtklappning. Det framkom att hon varit mycket mån om sin hälsa och hade därför i förebyggande syfte dagligen ätit ett flertal preparat, och bland dessa fanns DHEA. Hennes man hade också han ätit DHEA under en period. När han efter en tid fick symtom på hjärtklappning slutade han med detta och då försvann hjärtklappningen. Tydligen spelade detta en viss roll för obducentens ställningstagande.

Någon uppgift på preparat och doseringar som kvinnan tagit kunde min svägerska inte upplysa om eftersom hon av en händelse kom att titta på programmet. Hon hade därför inte spelat in det på video även om hon efteråt önskade att så varit fallet.

Bakgrund för min svägerskas frågeställning var att min bror en natt under augusti 2006 dog i plötslig hjärtdöd alla upplivningsförsök till trots. Bland hans medikamenter fanns en burk DHEA. Efter att ha sett TV-programmet kom naturligtvis funderingarna om detta preparat var det som också orsakat hans hjärtinfarkt och död. Eftersom hon också visste att jag brukar använda detta medel förstod jag att det inte bara en fråga utan också varning till mig.

Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon repris på det aktuella TV-programmet, vilket gör att jag inte i detalj kunnat skapa mig en uppfattning om de faktorer som tillsammans utgjort underlag för obducentens bedömning. Vad som förvånade mig var dock att en läkare med utgångspunkt av en enda speciell obduktion – utan vetenskapligt stöd från tidigare konstaterade samband mellan DHEA och plötslig hjärtdöd – inför TV-tittare över hela världen, kunde göra ett sådant uttalande. DHEA är ett naturmedel vars uppgift är att stödja kroppens egen produktion av DHEA när denna, genom ålder eller andra orsaker, börjat avta.

Enligt uppgift finns det ca 40 000 publicerade studier och artiklar om DHEA varför obducenten ingalunda saknade möjlighet att läsa in sig på ämnet. Visserligen har det för någon månad sedan publicerats en kanadensisk studie där forskarna, i strid med de flesta andra studier, hävdar att DHEA saknar förmåga att positivt påverka livslängden, men inte heller de påtalar att ämnet skulle medföra några hjärtbesvär. (Mer om detta längre ner).

För låg nivå av DHEA anses stå i växelförhållande med ökad risk för cancer; hjärtsjukdom, osteoporos (benskörhet), extrem övervikt, diabetes och för tidigt åldrande.

Eftersom hjärtklappning är ett vanligt symtom som tillsammans med trötthet andnöd och ångest kan förebåda hjärtinfarkt, symtom som uppträtt hos patienter som inte ens hört talas om denna substans har jag ansett det angeläget att skriva detta inlägg i förhoppning att därigenom kunna minska eventuell oro hos de TV-tittare som sett programmet.

Som underlag för min åsikt i frågan vill jag dels hänvisa till den information som lämnas av Dr Donsbach i en kortfattad skrift om DHEA, (se bilaga1), och dels till en sammanställning som jag gjort ur Bra Böckers Läkarlexikon betr. akut hjärtinfarkt dess bakgrund, symtom och komplikationer, (se bilaga 2). Eftersom mitt lexikon är tryckt 1981 är jag övertygad att ingen av de svenska hjärtpatienterna vid denna tid hört talas om DHEA och än mindre ätit det som kosttillskott. Vid denna tidpunkt hade forskningen om hormonerna inte nått så långt som i dag. När jag för ett 20-tal år sedan frågade efter detta ämne på ett apotek, fick jag till svar (efter att de slagit i sina förteckningar och rådgjort sinsemellan) att något ämne med detta namn inte fanns upptaget, vare sig som receptbelagt preparat eller som naturmedel.

Hjärtstillestånd kan naturligtvis uppkomma på annat sätt än genom proppbildning, exempelvis genom avbrott i hjärtats retimpulser eller genom brist på enzymer som styr cellandningen i hjärtmuskulaturen eller andra liknande orsaker. Huruvida detta skulle medföra att en så påtaglig syrebrist som i det aktuella fallet konstaterats i samband med obduktionsanalyser kan jag inte uttala mig om. Däremot ifrågasätter jag om det uttalande som gjorts fyller de krav på vetenskaplig stringens och saklighet som bör ligga till grund för varje uttalande från läkare, inte minst om det görs i ett dokumentärt TV-program som sprids över hela världen. 

I denna konstateras först att DHEA är ett hormon som tillverkas i binjurebarken och minskar med stigande ålder hos både män och kvinnor och att I hälsokostaffärer världen över säljs enorma mängder DHEA, dehydroepiandro­steron, som påstås vara ett effektivt föryngringsmedel med förmåga att förbättra bland annat uthållighet och muskelkraft.

Som resultat av studien varnar forskarna konsumenterna av DHEA för att preparatet är verkningslöst. Som bakgrund för detta uttalande ligger en randomiserad, dubbelblind undersökning där 150 äldre personer i två års tid – 87 män och 57 kvinnor. Vissa fick DHEA i doser som motsvarar halten hos betydligt yngre personer, de övriga fick placebo. Resultaten visade enligt forskarna inga mätbara skillnader i vare sig fysiologiska parametrar eller upplevd livskvalitet.

Studien motsäger flera tidigare undersökningar, förmodligen de flesta. Men forskarna vid Mayokliniken menar att deras resultat är trovärdiga och att de flesta liknande studier har pågått under för kort tid och omfattat för få personer. Forskarnas råd till de äldre personer som lockats att köpa DHEA-preparat för att behålla sin ungdomliga spänst är att lägga pengarna på något annat, eftersom preparaten knappast har någon effekt på kroppens naturliga åldrande.

Min fråga är: "Kan någon forskare utifrån subjektiva omdömen om livskvalitet efter två år uttala sig om huruvida försökspersonerna vid fortsatt användande av ett preparat kan uppnå en längre livslängd?" Jag tror inte att forskarna i detta fall - innan studien började, vetenskapligt kunnat konstatera återstående livslängd för varje individ i respektive försöksgrupp, och därefter efter studiens slut genom nya undersökningar kunnat få fram svar i denna fråga som uppfyller krav på vetenskaplig stringens och kvalitet?

Skulle en sådan undersökning, ifall den kunde nu göras, ge något vetenskapligt svar? Knappast eftersom ingen, läkare eller inte, kan uttala sig om vilka framtida komplikationer som kan drabba en människas hälsa med tanke på att vi bär på olika gener, och att våra förutsättningar i övrigt kan skilja sig mycket.

Med laboratoriemöss är det annorlunda, de lever under exakt lika förhållanden och har oftast ett likartat genetiskt ursprung. Dessutom har de i förhållande till människan en kort livslängd, som genom otaliga försök kunnat fastställas statistiskt och med små avvikelser från genomsnittet. Om det därför vid forskningsstudier visat sig att laboratoriemöss genom ett tillskott av DHEA, men i övrigt exakt likartade förhållanden som placebogruppen, kunnat leva väsentligt längre än placebogruppen innebär det att ”livsförlängningen” för dessa möss kunnat fastställas på ett adekvat sätt ur vetenskapligt synsätt. (Observera att det inte betyder att resultaten från studier på möss med säkerhet kan sägas ha giltighet för människor).

När det gäller förmågan att förbättra uthållighet och muskelkraft, kan man knappast förvänta sig några mätbara skillnader i fysiologiska parametrar om försökspersonerna inte utför några fysiska aktiviteter. Det framgår inte i artikeln ifall kriteriet  om likvärdig fysiska status mellan grupperna var en förutsättning. För de inaktiva deltagarna i studien kan man knappast förvänta sig att muskelmassa  och uthållighet skulle öka under tvåårsperioden – snarare tvärtom.

Resultat från forskningsstudier beror till stor del på de kriterier som ställs upp för utvärderingen av desamma. Personligen anser jag det vara omöjligt att dra några slutsatser överhuvudtaget vad gäller individers livslängd genom att ge dem en dos DHEA under två år.

På grund av mina bristande språkkunskaper saknar jag tyvärr möjlighet att tillgodogöra mig forskningsrapporten under länken Mayostudien. Den språkkunnige kan med fördel besöka denna länk som finns att tillgå i vänstra menyn.

För de som vill ha kompletterande underlag om DHEA har jag  lagt in två länkar, den ena från ”Hälsosidorna” och den andra från Uppsala Universitet

Den som har synpunkter på min artikel är välkommen med debattinlägg. Sänd det som e-post till narrator@narrator.se

Katrineholm den 11 januari 2007

Torsten Schönfeldt

Upp en nivå