Följande recension är hämtad i HÄLSA nr 11 år 2002.

Tidningen HÄLSA

Tegelsten med stort innehåll

Det är roligt när det kommer udda böcker som försöker täcka in hela alternativmedicinska området. Detta är en sådan bok som är rolig att läsa, klart bra uppslagsverk och skrivet med distans och viss kritisk hållning blandat med personliga upplevelser.
   Den innehåller också en bit av hälsorörelsens historia med Alma Nissens potatisvatten och vitlöksomslag och hälsoprofeten Lilly Johansson vegankost och fasta. Boken försöker ta ett grepp över hela problematiken som finns mellan traditionell skolmedicin och den komplementära medicinen och författaren lägger ner många sidor på att förklara hur kroppen fungerar ända ner på cellnivå. Sen kommer österländsk medicin och det blir mycket och speciellt om akupunktur.
   Vitaminer, mineraler och örter, naturmedel och naturläkemedel och även den psykiska sidan finns med. Det är tur att man inte måste lära sig allt på en gång.

    Vill du ha den här boken så gäller det att snabba på eftersom den är tryckt i en ytterst begränsad upplaga på författares bokmaskin, tillika finansierad av författaren själv. Jag kommer säkert använda den som resursguide i framtiden.
 

Per Frisk
 Chefredaktör

*

Följande  recension är publicerad i Böcker & AV-media nr 21, 2002. (Bibliotekens inköpskatalog)

Torsten Schönfeldt fick impulsen till boken genom lång vänskap med en pionjär inom den vegetariska rörelsen. Han försöker ge en överblick över fältet av komplementära behandlingsmetoder, med tonvikt på kosttillskott och naturläkemedel främst vid cancer.
   Boken börjar med elementarpartiklar och slutar med dikter om existentiella frågor. Däremellan diskuteras ett stort antal komplementära behandlingar. Vedertagna åsikter ifrågasätts och myndigheters maktfullkomlighet kritiseras.
   Författaren betonar att han är lekman som försöker skriva begripligt för andra lekmän. Stilen är lättläst och tilltalet personligt. Källhänvisningar ges mest till översiktsverk och publikationer som företräder alternativa behandlingsmetoder. Författaren strävar ändå efter att sakligt värdera sina källor.
   Boken berör många områden. Ingen enskild läsare kan ha tillräcklig detaljkunskap för att bedöma sakriktigheten i alla avsnitt. Denna annorlunda hälsobok blir ett dokument om författarens sökande efter en helhetsbild på hälsans källor, mest personligt i kapitlet om en anhörigs psykiska sjukdom. Den vill ge läsaren inspiration till fortsatt eget sökande.

 Nils-Olof Jacobson
 Nils-Olof Jacobson är Med. Dr,  psykiater. 

**

Bokrecension:  Från 2000-Talets Vetenskap 4, 2002.

Finn Dina Vägar till bättre Hälsa
Författare: Torsten Schönfeldt
Förlag: Narrator AB
 

På mer än 700 sidor - det är en "tegelsten" - har lekmannen tillika entusiasten Torsten Schönfeldt i Katrineholm sammanfattat sitt livsverk i bokform. Det kunde blivit 80 sidor till som fick lyftas bort inför tryckning.
   Ledstjärnan har varit intresset för hälsan och då blir det också de alternativa medicinska skolorna som lyfts fram när man som Torsten besitter en djup och bred kunskap om naturvetenskaperna. Och här tar författaren verkligen ett djupt grepp. Han börjar med att visa upp hur den moderna atommodellen fungerar. Kanske onödigt ‑ men ändå ‑ det kanske visar sig vettigt när vi står inför en tid då alltfler drabbas av nya sjukdomar, avhängiga de nya elektromagnetiska frekvenserna ‑ de som kan påverka elektronens spinn.

Chakra och meridianer

Sedan kommer den traditionella delen med stora genomgångar om det östasiatiska synsättet med chakran och meridianer. Flera akupunkturpunkter tas upp. Likadant blir det en kraftfull genomgång av flera användbara läkeörter. Ja, boken är mycket mer än bara en hälsobok. Den är i flera avseenden mycket värdefull som rena uppslagsboken.  
   Så blir det också när Torsten Schönfeldt gör en genomgång av biokemin och alla vitaminer och mineraler jämte viktiga andra byggstenar.

Cancer

Men så kommer han till den del där han lyckats allra bäst och där boken fyller ett mycket stort tomrum och det är när han börjar avhandla cancersjukdomarna. Här kommer flera olika synsätt till tals och det med en enkel och rak penna. Man behöver inte ha några stora förkunskaper för att begripa allt. Speciellt vad som gläder när det gäller cancer är att författaren mycket grundligt tar upp mikrobernas roll i sjukdomen.
   Tidigare har vi hållit Stig Brusets "Cancer och jakten på mirakel" som den bästa, översiktliga cancervolymen på svenska men här kommer en ännu mer fullödig beskrivning, där mängder med olika alternativa terapier får en genomlysning. Det enda som ger Brusets bok en fördel är den enorma redovisning av referenser.
   Torsten Schönfeldt redovisar löpande i texten varifrån han fått sitt material och ofta återkommer han till 2000‑Talets Vetenskap, inte minst den intressanta artikeln om tandläkaren William Kelley finns med.
   Här har han också med ett helt avsnitt om mikroberna i cancersjukdomen och här får faktiskt både Günther Enderlein, Erik Enby och Sam Chachoua det utrymme de förtjänar. Mikroberna i cancer ges med andra ord större utrymme i denna bok än vad hela den sammantagna skolmedicinska läkarutbildningen ger sina studenter.
   För den som nyligen drabbats av diagnosen cancer finns det väl ingen bättre metod att förstå sig på sin sjukdom och finna ut en plan för att ta sig ur dess grepp än att läsa in sig på Torsten Schönfeldts bok. Det borde vara en billig livförsäkring.
   Detta även om priset 470 kronor kan verka lite avskräckande. Men betänk då att man får en hel uppslagsbok om hälsan som kan läsas i etapper eller bara då och då. Därtill skriven på ett språk som går att förstå utan några större förkunskaper.

Personlig avslutning
Avslutningsvis tar författaren upp egna upplevelser från konkreta möten med den svenska vården ‑ en personlig upplevelse, som läsaren i förstone kanske kan synas onödig för en faktabok. Men efter att ha tagit större del av boken finner man att det är de personliga bitarna som ger ett arbete av den här kalibern en extra krydda. Den personliga vägen till kunskap är avgörande för världsbilden liksom Torsten Schönfeldts vägar till bättre hälsa faktiskt kan hjälpa många.

Ingemar Ljungqvist 

På fritiden är Ingemar Ljungqvist redaktör för 2000-Talets Vetenskap.
I sin yrkesroll är han gymnasielärare och undervisar i naturkunskap och matematik
Dr of Sience vid Internationella Universitetet I Colombo, Sri Lanka

***

De avslutande kapitlen i boken har av naturliga skäl inte berörts särskilt mycket av de recensenter som är verksamma inom hälsoområdet. Därför bad jag en tidigare Katrineholmare Clas Hammarbäck, numera präst i Torshälla att recensera boken med tyngdpunkt på just de delar som behandlar existentiella frågor. Här följer hans inlägg.

Torsten Schönfeldt… ”Finn dina vägar till bättre hälsa”

När jag för första gången får Torsten Schönfeldts bok ”Finn dina vägar till bättre hälsa” i min hand så är det ett par saker som genast blir tydliga för mig. Bokens omfång och tjocklek är så imponerande att det första budskapet redan står klart. Bakom den finns en författare som brinner av en ambition. En författare som vill säga oss läsare något bestämt med den bok han gjort. Han vill ge oss insikter som skall kunna leda oss till ett friskare liv.

Under en tid har jag umgåtts med boken. Jag vill inte påstå att det är en bok som man läser från pärm till pärm så där utan vidare. Den är ju i stor omfattning en uppslagsbok. Bokens medicinska innehåll kan jag inte bedöma, men däremot har jag mera funderat över det som handlar om andliga och existentiella frågor i boken.

Författaren berör det som i vår tid ofta förekommer i dessa sammanhang. Framförallt om ett sökande efter svar kring frågor om livets uppkomst och vad som händer vid livets slut. Här möter oss citat från böcker inom de områden som säger sig kunna få kontakter med andevärldar där våra förfäder uppehåller sig efter döden. Nära döden upplevelser finns också med. Med andra ord utgör det en exposé över hur vår tids folktro gestaltar sig. Det perspektiv som många av de citerade böckerna handlar om utgörs av ett typiskt mänskligt sökande efter bevis för att ett liv efter döden existerar. Bevis som skall ge oss visshet för att kunna tro. Vilken sanning det ligger i allt sådant kan inte jag bedöma, men utifrån min kristna tro känner jag naturligtvis en hel del skepsis.

Den kristna människan söker inte efter ett sådant bevis utan efter Guds uppenbarelse i sitt eget liv. Den uppenbarelsen finner hon bara genom sin tro. Inte genom sina goda gärningar, inte genom vad hon själv kan räkna ut, utan genom sin tro finner hon Gud. Men på sin väg till denna insikt möter hon just detta som boken talar om, men hon måste gå vidare och ta konsekvenserna av detta i sitt eget liv.

Kapitel 26, som är bokens sista kapitel, utgörs av en diktsamling med samma tema, tankar om livet och livets mening. Där finns en hel del tänkvärt att läsa och begrunda. Schönfeldt har ett lättflytande språk och hans tankar kan lätt följas i diktens form.

Och kanske just dessa dikter som finns i kapitel 26 kan vara en väg mot att nå närmare vår kristna Gud. ( Andra religioner skulle säkert kunna säga samma sak om sina vägar till tro.) Dikten kan i många fall utgöra en viktig källa till förståelse och sinnesfrid.

Att tala om evigt liv och evighet utan att beröra detta filosofiskt kan vara betänkligt. Evighet är kanske en fråga som ligger utanför tiden. Befinner man sig i ett evigt tillstånd så existerar inte begrepp som nu och då. I Bibeln säger Gud om sig själv att han är evig, han säger: Jag är.

Bibelns kunskap är viktig för oss, framförallt nya testamentets vittnesmål om Jesus. Det kallas för evangelium, det glada budskapet. Ett budskap som ger oss ledning i livet, men som det kan vara svårt att förstå betydelsen av. Kanske vi i vår tid har en alltför snabb tendens att glömma det.

Torshälla februari 2003
Clas Hammarbäck
Clas Hammarbäck, präst i Svenska kyrkan

*

Hej Clas!
Jag har läst Din recension och är mycket tacksam inte bara för det positiva omdömet utan för att Du också redovisar Din egen syn i trosfrågorna. Frälsning är, om jag förstått det hela rätt, en personlig upplevelse av sådant slag att alla tvivel rasar och förbyts till visshet. Fortfarande personlig, eftersom en personlig upplevelse inte gäller för någon annan och ofta inte ens kan förstås av någon annan som inte själv haft en motsvarande upplevelse. På samma sätt är det när det gäller kontakter med "andra sidan". Det går inte att tillgodogöra sig någon annans upplevelse av detta även om man sitter i samma rum och hör "förmedlingen". Blir Du däremot själv kontaktad och mediet förmedlar en detalj ur en upplevelse som Du har gemensam med den avlidne men som ingen annan kan ha upplyst mediet om då "faller tvivlen". Personligen funderade jag på om det kunde vara en variant av tankeläsning, men det är ändå lika oförklarligt. Kanske är det så att var och en måste få sin upplevelse på det sätt som vi kan ta den till oss.

Jag är helt övertygad om att vi inte är ett verk av slumpen utan av en skapande intelligens. Tyvärr strider folk om namn och utseende på denne skapare. Jag tror inte människan är skapad till Guds avbild vad gäller det fysiska utan att det avser förmågan att skapa på grundval av sin intelligens. För mig kan den skapande kraften därför lika gärna vara en sorts "superDNA-molekyl" långt mer komplicerad än vår egen eftersom den innehåller kunskapen om hela universum, såväl kosmos som minikosmos. Eftersom allt levande fått den del en liten bit av denna superDNA-molekyl inprogrammerad i sina celler den bit som behövs för dess existens - är vi också alla en del av den skapande kraften.

Utifrån vad jag skrivit på sidan 37 om Nils-Erik Persson vill jag tro att "Skaparen" kanske tar till samma metod när han visar sitt ansikte för oss. Den bildvision vi får måste vara så beskaffad att vi förstår vem det är, men upplevelsen är kortvarig om än tidlös och kan inte kommenderas tillbaka av oss även om vi kan lagra den i vårt minne. Som Du förstått av mina dikter upplever jag ofta detta ansikte i naturen. Det behöver inte vara något storslaget, en del av en fågelsång, ett löv som dansar i solen, de olika nyanserna av grönt i ett träd. Jag är med andra ord privilegierad.

Det är typiskt, jag skulle bara skriva ett kort tack på några rader, men det blev visst en hel biktbekännelse. Hoppas det hade någon mening och inte bara var inverkan av slumpen!

Hälsningar!
Torsten S.

Efterskrift
Det är kanske på sin plats att påpeka att jag har den största respekt för varje människa som av egen övertygelse tror på något och det gäller alla religioner. Alla  inser säkert att vår Skapare  inte är någon människa. Ändå ha vi utifrån kulturella skillnader och olika synsätt iklätt vår Skapare olika mänskliga egenskaper och svagheter som vi sedan krigat för, och tagit till förevändning för att tortera, lemlästa och bränna andra människor av annan tro. Kanske kan tanken på att  Han/Hon/Den/Det har möjlighet att visa sig i många olika skepnader i någon mån dämpa tron på att våldsgärningar i religionens namn skulle kunna vara sanktionerade av en högre makt.

Varken jag eller  någon annan levande kan ha någon verifierad uppfattning vare sig om Skaparens ansikte eller om de kriterier som ger någon tillträde till Paradiset. Ett exempel på  en upplevelse som förvandlade tro till vetskap får du här.

****

Sökaren nr 3 2003. (Bokfloden)

 Nils-Olof Jacobson.

Upp en nivå

Beställ

Ändrad sidstandard 060326